Dan före dan...
Innan detta dygn är slut ska jag vara startklar. Jag känner bara Oh my god när hände detta? Paniken finns fortfarande över att jag i sista sekund ska bli påmind om något jag glömt. Eller något vi inte tänkt på, eller missat att ordna, att något är fel med ansökningarna till skolan eller att någon utav alla bevis och bekräftelser är felaktiga. Jag känner obehagliga känslor när jag tänker på mitt senaste möte med den Amerikanska tullen i New York. Jag vet att dom bara gör sitt jobb, och är säkert med all rätt misstänksamma mot besökare. Att komma in som student, med visum och skolans godkännande borde trots allt vara enklare än att komma som turist.
Förväntningarna då?
Smidighet. Ett bra bemötande från skolan, att kurserna vi önskat är tillgängliga, att rumskamraterna är trevliga och att vädret är bra. Vad har jag att vänta mig? Inte en aning!
I veckan har jag slappat. Tänkt gång på gång hur resväskan ska fyllas, och gjort kopior på mina viktiga papper. Jag har oroat mig för vädret. Senast i förrgår var alla flygplatser i New York avstängda, SJ har (inte helt förvånande) stora problem med förseningar och inställda tåg. Det allra sista jag vill är att sitta fast på en flygplats (island kanske), missa två dagars hotell i New york och komma för sent till inskrivningen på skolan. Jag tycker att förberedelserna har innefattat på tok för mycket problem, och det borde vara logiskt att vi får slippa det under resan. Det skulle kännas bra att komma fram till skolan och starta 2011 med en ny skola, ny bostad, nytt land, nya vänner -ja ett helt nytt liv, som en laddad duracell kanin:)
Innan detta dygn är slut ska jag vara startklar. Jag känner bara Oh my god när hände detta? Paniken finns fortfarande över att jag i sista sekund ska bli påmind om något jag glömt. Eller något vi inte tänkt på, eller missat att ordna, att något är fel med ansökningarna till skolan eller att någon utav alla bevis och bekräftelser är felaktiga. Jag känner obehagliga känslor när jag tänker på mitt senaste möte med den Amerikanska tullen i New York. Jag vet att dom bara gör sitt jobb, och är säkert med all rätt misstänksamma mot besökare. Att komma in som student, med visum och skolans godkännande borde trots allt vara enklare än att komma som turist.
Förväntningarna då?
Smidighet. Ett bra bemötande från skolan, att kurserna vi önskat är tillgängliga, att rumskamraterna är trevliga och att vädret är bra. Vad har jag att vänta mig? Inte en aning!
I veckan har jag slappat. Tänkt gång på gång hur resväskan ska fyllas, och gjort kopior på mina viktiga papper. Jag har oroat mig för vädret. Senast i förrgår var alla flygplatser i New York avstängda, SJ har (inte helt förvånande) stora problem med förseningar och inställda tåg. Det allra sista jag vill är att sitta fast på en flygplats (island kanske), missa två dagars hotell i New york och komma för sent till inskrivningen på skolan. Jag tycker att förberedelserna har innefattat på tok för mycket problem, och det borde vara logiskt att vi får slippa det under resan. Det skulle kännas bra att komma fram till skolan och starta 2011 med en ny skola, ny bostad, nytt land, nya vänner -ja ett helt nytt liv, som en laddad duracell kanin:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar