När jag precis kommit ut från Jossans lägenhet möter jag en kille i trappuppgången.
Killen- Hi how are you? (en fras man hör lite titt som tätt, och jag är osäker på om det är en fråga eller ett påstående)
Jag- I´m fine thanks, how are you?
Killen- I´m just fine, nice shirt!
Jag- Oh, thank you!
Jag köpte en ny tröja på Forever 21. Jag älskar den tröjan. Och en sån enkel kommentar från en person man aldrig träffat, det värmer! Ännu en gång är jag grymt imponerad över vänligheten här. Man kan vart som helst prata med vem som helst om vad som helst.
Vi tog en ganska lång busstur idag in till "down town" och tillbaka på dryga timmen. Och det var där det verkligen slog mig för första gången hur instängda vi är i Sverige. Vi pratar inte med människor vi inte känner. Helst ska vi sitta upptagna i telefon i nåt viktigt samtal, eller lyssna på jättehög musik och se världen i en liten tunnel, för att undvika ögonkontakt. Och framför allt, man får inte sitta bredvid någon annan på bussen.
En kvinna ska kliva av bussen
Säger till busschauffören- Thank you sir, have a wonderful day.
Chauffören- Thank you m'am.
Annan Passagerare- Have a wonderful day, god bless you.
Kvinnan- God bless you to.
Passagerare nr 2 ska kliva av bussen.
Säger högt- Have a wonderful day everybody and god bless you all!
Det ekar i bussen- God bless you!
Busschauffören glömmer att stanna vid en busshållsplats
Alla på bussen i kör- No STOP! Sen skrattar alla tillsammans.
Vist låter det konstigt att alla hjälps åt för att den personen som ville kliva av fick göra det, och inte bara satt tysta för sig själva och lät den stackarn kliva av på nästa station istället?
Jag vill inte lägga vikten på att alla på bussen kan ha varit religiösa, utan på det faktum att alla brydde sig om varandra och inte var rädda för att synas eller höras bland andra människor. Jag förstår de svenskar som säger att Sverige är ego centrerat och grått efter att de varit ute och rest. Är det svårt att ge andra en stund i rampljuset? Igår fick vi hjälp av en säkerhetsvakt på Walmart att ringa efter en taxi, vi fick låna hans telefon och han ville gärna själv köra oss tillbaka hem. Vi nämnde hur stor skillnad vi redan sett mot Sverige. Han tyckte det var konstigt när vi alla lever på samma lilla jordklot egentligen inte alls så långt från varandra eller med så olika levnadsvanor. Finns det ens ett ord för trevlig, vänlig och hjälpsam som kan kopplas till svensk ordningsvakt? Nej, respekt ska det vara, rädsla. Precis som på film, precis som i det stora coola landet USA.
Här finns det i alla fall inte många svenskar, och här berättar man för en total främling att dens tröja är fin.
Over and out
Killen- Hi how are you? (en fras man hör lite titt som tätt, och jag är osäker på om det är en fråga eller ett påstående)
Jag- I´m fine thanks, how are you?
Killen- I´m just fine, nice shirt!
Jag- Oh, thank you!
Jag köpte en ny tröja på Forever 21. Jag älskar den tröjan. Och en sån enkel kommentar från en person man aldrig träffat, det värmer! Ännu en gång är jag grymt imponerad över vänligheten här. Man kan vart som helst prata med vem som helst om vad som helst.
Vi tog en ganska lång busstur idag in till "down town" och tillbaka på dryga timmen. Och det var där det verkligen slog mig för första gången hur instängda vi är i Sverige. Vi pratar inte med människor vi inte känner. Helst ska vi sitta upptagna i telefon i nåt viktigt samtal, eller lyssna på jättehög musik och se världen i en liten tunnel, för att undvika ögonkontakt. Och framför allt, man får inte sitta bredvid någon annan på bussen.
En kvinna ska kliva av bussen
Säger till busschauffören- Thank you sir, have a wonderful day.
Chauffören- Thank you m'am.
Annan Passagerare- Have a wonderful day, god bless you.
Kvinnan- God bless you to.
Passagerare nr 2 ska kliva av bussen.
Säger högt- Have a wonderful day everybody and god bless you all!
Det ekar i bussen- God bless you!
Busschauffören glömmer att stanna vid en busshållsplats
Alla på bussen i kör- No STOP! Sen skrattar alla tillsammans.
Vist låter det konstigt att alla hjälps åt för att den personen som ville kliva av fick göra det, och inte bara satt tysta för sig själva och lät den stackarn kliva av på nästa station istället?
Jag vill inte lägga vikten på att alla på bussen kan ha varit religiösa, utan på det faktum att alla brydde sig om varandra och inte var rädda för att synas eller höras bland andra människor. Jag förstår de svenskar som säger att Sverige är ego centrerat och grått efter att de varit ute och rest. Är det svårt att ge andra en stund i rampljuset? Igår fick vi hjälp av en säkerhetsvakt på Walmart att ringa efter en taxi, vi fick låna hans telefon och han ville gärna själv köra oss tillbaka hem. Vi nämnde hur stor skillnad vi redan sett mot Sverige. Han tyckte det var konstigt när vi alla lever på samma lilla jordklot egentligen inte alls så långt från varandra eller med så olika levnadsvanor. Finns det ens ett ord för trevlig, vänlig och hjälpsam som kan kopplas till svensk ordningsvakt? Nej, respekt ska det vara, rädsla. Precis som på film, precis som i det stora coola landet USA.
Här finns det i alla fall inte många svenskar, och här berättar man för en total främling att dens tröja är fin.
Over and out
Det där fixar ju du, Peaches! :) Ni kommer ha så jäkla kul under tiden också så det är värt varende slitande minut. Och i april kommer jaaaag! ;)
SvaraRaderaja det hoppas jag att du göööör:D KYSS GRETCHEN, saknar dig!
SvaraRadera